Dina löften är många

Sigurd Lunde, tidigare biskop i Stavanger, har gjort både text och melodi till en fin pingstpsalm som jag försökt översätta:

1. Dina löften är många, din trofasthet stor,
vi vill tacka, vi vill lovsjunga dej
för att du är vår Skapare, mäktig och god,
och för att du aldrig ljuger, o nej!
Herre, led du oss fram,
låt oss bli till hjälp för dem
som vi möter på vandringen hem.
Ge oss ljus till att se,
gör oss villiga att be:
fyll vårt liv med din Ande, o Gud!

2. O Guds Ande, gör klart vad som hindrar ditt verk,
visa synden så vi ser: den är vår.
Vår förtröstan på Frälsaren uppväck och stärk:
den rättfärdighet vi får, den består!
Herre, led du oss fram...

3. Låt oss se Herren Jesus, hans godhet och makt,
att han lever här och verkar idag,
att hans död och uppståndelse, så som han sagt,
ska ge kraft och mod till den som är svag!
Herre, led du oss fram...

4. Dina löften är många och rik är din nåd,
Herre, välj åt oss de gåvor du vill!
Lär oss bruka dem rätt och förvalta dem så
att det märks vad du har gett oss dem till.
Herre, led du oss fram...

5. Lär oss älska varandra och se vad det är
du har tänkt med att vi bor där vi bor.
Hjälp oss vittna om Jesus i vardagen här,
låt ditt ord nå ut till hela vår jord.
Herre, led du oss fram...

Från himlen kom en väldig vind

Från himlen kom en väldig vind,
en väldig vind,
med eld till lärjungskaran in.
Halleluja, halleluja!

Guds Ande var å färde då,
och folket kom och hörde på.

Och Sankte Pär i Anden stark,
bar vittnesbörd om allt Guds verk

och först och främst om Jesus Krist,
Allt folket kände då sin brist.

Man sökte då Guds fred och nåd:
"Ni män och bröder, ge oss råd."

"I Jesu namn låt döpa er,
till syndernas förlåtelse.

Som gåva ska ni alla då
den heliga Guds Ande få."

Det skedde som ett åsknedslag,
Guds kyrka föddes denna dag.

Det såddes ut ett litet frö,
till synes dömt att fruktlöst dö.

Det växte till ett väldigt träd,
och himlens fåglar bygger där.

Av Herrens Ande och hans ord
Guds kyrka växer på vår jord.

Vi tackar Gud, som hör oss bäst,
som hör oss bäst,
för pingstens underbara fest,
halleluja, halleluja!

M. B. Landstad, övers. A.H.

Sjung högt, Guds folk, han håller ord

Sjung högt, Guds folk, han håller ord:
nu är det åter pingst på jord.
Guds Ande med Guds välbehag,
han kommer till oss än i dag.

Han kommer till sin kyrkas hem
som förut i Jerusalem.
Han är med evangelium
hos dem som nu ger ordet rum.

Än kommer han i eld och storm
och river sönder stelnad form,
än kommer han med sakta sus
och fyller oss med liv och ljus.

Välkommen, pingstens kära dag!
Nu känner vi Guds andetag,
nu vaknar livet av hans ord,
nu grönskar det ur mörka jord.

Guds Ande, döden från oss driv
och tänd i oss ditt eget liv.
Ta bort var ond och bitter tagg
och läk oss med din kärleks dagg.

Vårt hjärta utan dig är dött,
av synden härjat och förött,
som eldstad utan eld och glöd,
som brusten sträng som aldrig ljöd.

Kom ned som liv till öde fält!
Kom ned som eld till kalla tält!
Kom ned som sol till frusen äng!
Kom ned som ljud till brusten sträng!

Kom ned till oss med tunga ny,
så lovsång går från stad och by,
tills med din änglakör en gång
vi sjunger himlens nya sång!

Elias Blix, övers. A.H.

Gud är kärlek, Jesus lever

En av de kortaste församlingssånger jag vet (mel. Gunno Södersten) må väl få citeras i sin helhet:

Gud är kärlek,
Jesus lever,
den helige Ande verkar idag.

Nu är det pingst

Nu är det pingst. I vårdräkt skön
står lunden doftande och grön,
och tusen fåglar sjunger glatt
i trädens kronor dag och natt.

Med nyfödd skönhet, kraft och hopp
naturens liv har vaknat opp.
I solsken jorden badar sällt
och blommor smyckar skog och fält.

Men säg, min själ, har du väl fått
i pingstens glädje del och lott?
Kan du med glada lovsångsljud
för Andens gåva tacka Gud?

Har du med Jesus blivit nöjd
och så fått smaka Andens fröjd?
Ja, är du löst ur syndens garn,
ett fritt, ett levande Guds barn?

Nu är det pingst, nu är det tid
att få Guds Ande, ljus och frid.
Guds Ande, fräls oss, du som kan,
och lär oss älska helt varann.

Lina Sandell, Carl Boberg, A.H.

Jag går aldrig ensam här

En suverän sång så här i himmelsfärdstider är ju denna enkla barnfavorit:

Jag går aldrig ensam här,
ensam här, ensam här,
jag går aldrig ensam här,
Jesus han har sagt:
Jag är med er
alla dagar, alla dagar,
jag är med er
intill tidens slut.

Precis som den här (med rörelser) som gärna finge vara alla kristnas "morgongymnastik":

Jesus kärlek är så underbar,
Jesus kärlek är så underbar,
Jesus kärlek är så underbar,
kärlek så underbar.
Så hög, jag kan ej gå över den,
så djup, jag kan ej gå under den,
så vid, jag kan ej gå ut ur den,
kärlek så underbar!

Jesus lever, graven brast

Jesus lever, graven brast!
Allt är underlagt hans välde.
Nu det står som klippan fast,
att hans död som lösen gällde.
Så blev döden vänd i seger:
graven brast och Jesus lever!

Jag har vunnit, Jesus vann!
Han gjort allt vad lagen kräver.
Jesus mörkrets furste band,
jag en dyrköpt frihet äger.
Öppen har jag himlen funnit,
Jesus vann och jag har vunnit!

Text: Johan Nordahl Brun, övers. A.H. Musik: Andrew L Skoog

Mitt hopp är byggt i evighet

Mitt hopp är byggt i evighet
på Herren, vår rättfärdighet.
Ej något eget bär jag fram
men litar helt på Jesu namn.
På klippan Kristus står mitt hus,
han är mitt fäste och mitt ljus,
allt annat flyr i stormens brus.

När jag är trött och i beråd
jag finner vila i hans nåd.
När stormen yr kring strand och skär
har jag mitt säkra fäste där.
På klippan Kristus står mitt hus,
han är mitt fäste och mitt ljus,
allt annat flyr i stormens brus.

Hans löftesord, hans blodsförbund,
det bär mej till min sista stund.
När varje jordiskt hopp förgår,
är han mitt hopp, och han består.
På klippan Kristus står mitt hus,
han är mitt fäste och mitt ljus,
allt annat flyr i stormens brus.

När jag hör domsbasunens ljud,
låt mej bli funnen i dej, Gud,
stå klädd i din rättfärdighet,
få prisa dej i evighet.
På klippan Kristus står mitt hus,
han är mitt fäste och mitt ljus,
allt annat flyr i stormens brus.

Edvard Mote, övers. A.H. 2003

Vår Fader, låt ditt starka ord

Vår Fader, låt ditt starka ord
ta makten på vår jord!
Gör något åt din örtagård
som full av tistlar står.
Visst finns din gröda där,
men ack, så tunn den är,
så lite den din kraft har känt
i ord och sakrament!

Kom Jesus, du som frälsa vill,
och se hur det står till!
Av döpta vimlar Norden än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
i tro på vad du gjort?

Kom, helge Ande, du vår skatt!
Dej ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med stark och stadig rot,
med frukt som alla kunde se.
O Herre, låt så ske!

H.A.Brorson 1765, övers. 1992, 2007

Välsignad är du, Jesus Krist

Välsignad är du, Jesus Krist!
Din död har räddat mången.
Som Simson välte du till sist
den makt som höll dej fången.
Och mörkrets stora, stängda port,
den bar du bort,
fastän din dag var gången.

Från korsets stam du lyftes av
och bars till örtagården.
Där sattes du i Josefs grav,
Pilatus stod för vården.
Du blev Guds sköna, gröna kvist,
o Jesus Krist!
En evig sommar spår den.

Tack, Jesus, att min vilas tid
i stillhet ska förflyta.
För din skull får jag ro och frid,
hur Satan än kan ryta.
Du håller vakt om mina ben
bland mull och sten -
vem törs då friden bryta?

För gott ska alla kroppens men
i graven stängas inne.
Jag ska gå ut helt frisk och ren,
all synd och brist försvinner.
Det gamla då som rök förgår,
när upp jag står,
nytt liv med dej jag finner!

Petter Dass 1700 ca, övers. A.H. 1993, 2006

Varför har Pilatus skrivit

Varför har Pilatus skrivit
“Jesus, judakonungen”
på det kors, där Herren blivit
räknad bland ogärningsmän?
“Vad jag skrivit, skall stå kvar”,
det är allt vi får till svar.
Utan jordisk makt och ära
Jesus konungs namn får bära.

Skriv dej, Jesus, på mitt hjärta,
du min Konung och min Gud,
att ej lust, ej heller smärta,
dej förmår att plåna ut.
Denna inskrift på mej sätt:
“Jesus ifrån Nasaret.”
Det är allt jag vill begära,
du min salighet och ära!

Thomas Kingo 1689, övers. A.H. 1992

De tog Guds Son till fånga

De tog Guds Son till fånga.
Men jag blev löst och fri
från fjättrarna, de många
som jag låg bunden i.
Min synd, min tunga börda,
bands hårdhänt fast på dej.
Då blev de band förstörda,
som hade plågat mej.

Jag ber dej nu att banden,
som du blev bunden med,
ska binda mej i anden
vid dej, som för mej led.
Ja, ta mej med på färden
från död till liv, så jag
kan tjäna dej i världen
intill min sista dag.

Hallgrimur Peturson 1659, Bernt Stöylen 1924, A.H. 1993

Du som med Guds frid mej hälsar

Du som med Guds frid mej hälsar,
jag som faller, du som frälsar,
du med svar och jag med rop,
du med nåden, jag med skammen,
jag med bönen, du med amen,
o så väl vi går ihop!

Christian Richardt 1880, övers. A.H. 1993

Löst från gamla träldomsband

Löst från gamla träldomsband,
löst till frihet av Guds hand,
kristen, lägg ej på dej sen
något träldomsok igen!
Göm i hjärtat korsets ord,
följ din store vän och bror
och var fri var än du bor.

Löst och fri från mänskobud
fråga dej: vad önskar Gud?
Dyrka inte form och skick
som Guds vigning aldrig fick.
Ingen människa tillbed,
gör ej heller själv dej bred,
trampa blott den onde ned.

Allt är ert! Ja ditt, märk väl:
var då inte syndens träl!
Jesus gottgjort Adams fall,
hans och din är världen all.
Barn i huset redan här,
barn till Gud som har dej kär,
köpt med Kristi blod du är,

fri, men i all evighet
fäst vid Guds barmhärtighet -
fri och fäst blir samma sak
under hemmets höga tak -
kallad att till Guds behag
tjäna andra varje dag
fylld av Kristi sinnelag.

Du vår Frälsare, hos dej
får en kristen lära sej
att stå fri från bud och lag
men med svaga vara svag.
Din är äran, Herre, som
tjänande till världen kom
och till tjänst oss vände om.

Text: Gustav Jensen , övers. A.H. 1998
Musik: Ur 1697 års koralbok, alt. A.H.

Uppstått har Jesus, hurra, hurra

Fortfarande är vi ju i påskens tid och varje söndag är en liten påskdag. Margareta Melins och Lars Åke Lundbergs fina "Uppstått har Jesus" förtjänar att sjungas oftare än vi brukar göra. Vilken underbar sanning som uttrycks t.ex. i följande mening: Tack, Herre, att döden blir kort!

Till härlighetens land igen

En härlig gammal psalm på Kristi Himmelsfärds dag. Tillsammans med "Halleluja, sjung om Jesus" är den ett "måste" vid gökottefirandet. (Varför skrivs det inte fler "gökottepsalmer" egentligen?).

Johan Olof Wallin skrev psalmen i en anda av påtaglig hinsideslängtan, men försummar fördenskull inte att "akta på sitt kall" i väntan på Jesus återkomst.

Till härlighetens land igen
jag ser dig, Jesus, fara.
Men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

Långt från min Faders hus jag går,
ack Herre, huru länge?
Men dit mitt öga inte når,
mitt hjärtas bön sig tränger,
den outsäglig, innerlig
skall dela skyn och hinna dig.

En skymt jag då i tron får se
utav det goda landet,
där du från mig ej skiljes mer,
där löst ur syndabandet
bland helgonen jag, fri och glad,
får bo i levande Guds stad.

Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
dit söker sig mitt hjärta,
till himlen och min Frälsare,
till glädjen världen ej kan ge.

Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dagligt dig förbidar jag.

Och salig är den tjänaren,
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen.
Du honom lovat föra
till glädje och odödlighet
uti din Faders härlighet.

Jag lyfter ögat mot himmelen

En underbar psalm av Johan Ludvig Runeberg, faktiskt förtjänstfullt bearbetad inför 1986 års psalmbok. Oskar Lindbergs melodi från 1917 används inte i Finland, men måste med sin folkviseaktiga ton betraktas som mer passande till texten än Lagis finländska. (Lite kul att den svenska melodin går i moll, men den finländska i dur!).

Sången förtjänar att sjungas oftare, inte minst bland och med barn.

Jag lyfter ögat mot himmelen
och knäpper hop mina händer.
Du käre Gud, som är barnens vän,
till dig min tanke jag vänder.

Jag är så glad att få tacka dig,
och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig,
och vad jag ber vill du höra.

Tack för allt gott du mig ständigt ger
att känna, älska och äga.
Tack, gode Fader, för mycket mer
än jag kan nämna och säga.

Så skydda mig med din starka hand,
du Fader god utan like,
och låt mig växa för livets land,
som är ditt himmelska rike!