16 november 2009

Du sviker aldrig, Herre Krist


Du sviker aldrig, Herre Krist, din kärlek sviktar ej,
om än ditt svar på all min bön blev nej och åter nej.
För när jag skalv i nattens gråt, i ångest, oro, nöd,
då kom du med din fred och frid, så dyrköpt i din död.

Ja, det var stort att se ditt kors i nattens kamp och ve.
Mitt bröst fick andas ut igen, när jag din nöd fick se.
Det var ju du som en gång grät och bad i ångestsvett,
som bad att slippa, om det gick, den kalk vår synd berett.

Ja, Herre Jesus, det var du som blev så fegt förrådd,
av törnen krönt, som narr utklädd, av skarpa gissel flådd.
Och då de spikat fast dej hårt vid korset, ett av tre,
då var du bara kramp och kval och fruktansvärd att se.

De hånade och ropade: Messias, fräls dej själv!
Stig ner från korset eller kräv att änglar ger dej hjälp!
Men då, i denna avgrundsfurstens avgrundsdjupa natt
var du, Guds egen Son, av Gud utlämnad och utsatt.

Då var du övergiven helt och dömd på alla vis,
och ändå gav du rövarn löfte om ditt Paradis!
Du kungligt fri från hämndlust var vid plågoandars rad,
ja, ända in i dödens stund för bödlarna du bad.

Du Konung, Frälsningsfurste, som vid korset spikats fast,
å, aldrig livet segrat så, som då ditt hjärta brast!
När jorden skalv, så störtades den ondes borg i grus,
var skulle han nu gömma sej för påskens morgonljus?

Ja, när mitt spända sinne ser dej mitt i nattens nöd,
då byts min ångest mot den frid du köpte i din död.
Då vet jag att det finns en Gud och att han är min Far.
Om än fördold, så är han här. Och jag ska få hans svar.

Du, Herre, är vår säkra pant, vår Morgonstjärna klar
från den som ingen här kan se, från himlaljusens Far.
Dej ser jag nu i tron och vet att målet närmar sej:
när detta hjärtas oro dör, då ska jag möta dej.

09 november 2009

Högt upp i skyn sjunger lärkan så glad


1. Högt upp i skyn sjunger lärkan så glad:
Nu är det vår!
Djupt ner i daln viskar blommor och blad:
Nu är det vår!
Ja, lilla bäcken så munter och fri
sjunger sin sång på en glad melodi:
"Nu är den långsamma vintern förbi.
Nu är det vår!"

2. Sjunger så hela naturen Guds pris,
må också vi
sjunga hans lov på vårt barnsliga vis -
sången är fri.
Gud har välsignat oss tusendefalt,
allt har han gjort för vår glädje, ja, allt.
O, må vårt hjärta, för honom så kallt,
upptänt ock bli!

3. Ja, må vi börja att sjunga med fröjd:
pris vare Gud!
tills vi får sjunga i himmelens höjd:
pris vare Gud!
Ty fast den jordiska våren förgår
har han oss lovat en skönare vår,
dit vi oss närmar från år och till år.
Pris vare Gud!

Text: Lina Sandell, ngt bearb.
Musik: Richard Norén