14 januari 2013

En världsvid kyrka är Guds kyrka



1. En världsvid kyrka är Guds kyrka,
ett bönens hus för alla folk.
I den vill Kristi Ande verka,
Guds kärleks och Guds sannings tolk.
I tidens lopp ej kyrkan skiftar
sin tro, sitt dop, sin Gud som stiftar
allt med sin Ande och sitt ord.

2. Hör detta, alla folk och stammar

som vill be Gud i Jesu namn:
Är modersskötet ej detsamma,
är där ej heller Faderns famn.
Och hade kyrkan grundval skiftat,
så hade inte Gud den stiftat,
ty evigt står hans sannings ord.

3. En tro, ett dop, ni kristna kära,

som är tillsammans Kristi kropp,
en Herre till Gud Faders ära
ett enda härlighetens hopp!
O, låt då sjunka ned och falla
de många skiljeväggar alla
som styckar Herrens tempelhus!

4. All insikt här om saligheten

är från Guds kunskap något skild,
ja, jämfört med Gudshärligheten
är den en gåtfull spegelbild.
Som skuggan skall den sist försvinna
då vi vår lyckas glans skall finna
och med vår Herres ögon se.

5. Så låt oss under livets timmar

var jordisk gåva bruka så,
som det sej passar bäst och rimmar
med det som evigt ska bestå,
som bäst kan lindra sorg och jämmer,
som mest med himmelriket stämmer,
i kärlek och barmhärtighet.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig

Musik: Johann Gottfried Schicht 1819 (66 år)

Lycksalig, lycksalig den själ som har fred



1. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred!
Men ingen känner dagen, förrn solen går ned.

2. God morgon! god morgon! sjöng fågeln på kvist,
om kvällen blev den jagad och fångad till sist.

3. Skönt doftade blomstret när dagen var ny,
om kvällen låg det krossat av hagelstormby.

4. Och barnet som lekte i gryningen röd,
om kvällen låg på bädden så stilla och död. 

5. På jorden ej lever så salig en själ,
att lyckan ej kan skifta från morgon till kväll.

6. Lycksalig är själen som äger Guds fred,
fast ingen känner dagen, förrn solen går ned.

7. God morgon vi sjunger med fågeln helt glatt,
om än i mörka burar vi sitter i natt.

8. Guds folk kan sej glädja var morgon så ny,
om än det mejas ner under aftonens sky.

9. Som barn kan jag fröjdas en morgon så röd,
om än jag innan kvällen är stilla och död.

10. Guds fred och god afton vi sjunger var kväll,
vår flyktande själ, den bevarar han själv.

11. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred!
Guds fred är hjärtesolen som aldrig går ned.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1841 (52 år)
Musik: Andreas Peter Berggreen 1841 (40 år)

Jesus, du ska världen döma



1. Jesus, du ska världen döma
då när ingen sej kan gömma.
Skyarna ska båda slutet,
och när nådens tid är ute
änglarna ska ropa: "Ve!"

2. Hör i nådens tid nu bönen:
rädda oss från syndalönen!
Värj vår själ för skam och skada,
rör oss, böj oss, gör oss glada,
låt oss se din härlighet!

Text: Urspr. latinsk, N F S Grundtvig, övers. A.H. 2012

Kvinna, vad din tro är stor



1. "Kvinna, vad din tro är stor!
Ske dej som du ville!"
I det rika nådens ord
livets källa rinner!

2. Det var Herrens ord en gång
till en hednakvinna,
och om henne denna sång
alltid vill påminna.

3. Det är ännu Herrens ord
till vart litet hjärta,
när han ser, dess tro är stor
mitt i nöd och smärta.

4. Gärna liknar det sej då
vid små tama hundar,
om det smulor blott kan få
av allt Gud oss unnar.

5. Smulor av det livets bröd
som från himlen kommer,
det är läkedom mot död,
säd till evig sommar.

6. Sjung då, varje själ som tror
på Guds Son den milde:
Evigt tack för tröstens ord:
"Ske dej som du ville!"

7. När det sker som hjärtat vill,
spirar livets säde.
Då är sorg och död ej till,
bara liv och glädje.

8. Det vill också Frälsaren.
Synd och sorg han hatar.
Liv och glädje lovar han
evigt hos sin Fader.

9. Själv är Jesus livets bröd,
den som därav äter
ska gå in, trots synd och död,
i vår Herres glädje.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig
Musik: Andreas Peter Berggreen

07 januari 2013

Kom, alla herdar, kom, kvinnor och män




1. Kom, alla herdar, kom kvinnor och män!

Kom för att möta er nyfödde vän!
Glädje han ger er trots allt elände,
han som vår Gud till Frälsare sände.
Frukta ej mer!

2. Låt oss nu samlas i Betlehems stall,

är detta sanning, vem störs i så fall?
Vad vi här finner, låt oss berätta,
låt ingen själ gå miste om detta!
Halleluja!

3. Änglar förkunnar från himmelens höjd

frälsning, försoning, förlåtelse, fröjd!
Nu över jorden sänke sej friden,
Guds välbehag oss bjuds här i tiden.
Ära ske Gud!

Text: Karl Riedel ("Kommet, Ihr Hirten"), fri sv. övers. A.H. 2012
Musik: Böhmisk

Vi prisar dej, Immanuel




1. Vi prisar dej, Immanuel,

du livets furste, du vårt väl,
du morgonstjärna, himlalån,
du herrars Herre, Jungfruns Son!
  
2. Säg, vem från skapelsen till nu
var efterlängtad såsom du?
Profeter, folk i prövning svår
på dej har hoppats år från år.

3. Nu är du här, nu ligger du

i stallets krubba hos de tu.
Fast liten gör du livet stort,
fast naken du oss varma gjort.
  
4. I lånad bostad bärs du in
fast hela himmelen är din.
Du dricker från Marias bröst,
ger oss och henne hopp och tröst.

5. Du är vår allra bäste vän,

men många står emot dej än.
Herodes ser dej som ett hot
fast du ger frälsning, liv och bot.

6. Din styrka du ifrån dej lagt
och valt vad världen skänkt förakt.
Här på vår jord du mänska blev,
dit just vår brist och nöd dej drev.

7. I ringhet du på jorden bor,

och krubban var ju inte stor.
Nej, stallet, halmen, allt omkring
var föga mer än ingenting.

8. Men se, just detta ger mej mod

att bjuda in dej, Herre god!
Din ödmjukhet ger tröst och hopp,
nytt liv till både själ och kropp.

9. Och är jag än av synder full,

så kom du hit just för den skull.
Ja, därför du till världen kom,
att vi ska kunna vända om.

10. Om utan synd och brist jag var,

i himlen kunde du bli kvar.
Förgäves vore du ju född
om ej din avbild var förödd.

11. Så utan skygghet går jag fram

till dej som tar min synd och skam.
Du avvänt vredesdom och död, 
i fröjd du vänt min själanöd. 

12. Du är mitt huvud, jag en lem

i kroppen som du leder hem.
Och med din Andes kraft därtill
vill jag dej tjäna, som du vill.

13. Jag sjunger halleluja här

så länge jag i livet är.
Och får jag även sedan det,
så sjunger jag i evighet!

Text: Paul Gerhardt ("Wir singen dir, Immanuel"), sv. övers. A.H. 2013

Musik: Vilhelm Anttila