Gud vare tack och ära

1. Gud vare tack och ära 
för helga änglars vakt!
Ej satan ska förfära
med all sin list och makt!
Han tänker nog mej sålla
som vetet på vår jord,
men Gud ska mej behålla,
det säger mej hans ord.

2. De starka himmelskämpar,
o Gud, förordna hit!
Då satan mot mej stämplar
till dej jag satt min lit.
Så ställ dem vid min sida
som fordom Jakobs här
och låt dem för mej strida
som för Elisa kär.

3. Ja, den som gav i nöden
Elia mat en kväll,
de änglar som från döden
fick rädda Daniel,
må leda mej vid handen
som Lot ur eld och glöd,
som Petrus ifrån banden,
som Paulus ur hans nöd.

4. Min synd har jag begråtit
och funnit nåd hos dej,
ja, du har allt förlåtit
så änglar fröjdat sej
med jubelrop som hördes
i hela himmelen,
när fallna barnet fördes
till frid och ljus igen.

5. När livet ska upphöra,
gör vilan lyckosam,
låt änglarna mej föra
till ro hos Abraham.
När du till doms ska komma,
låt mej i himmelrik
med alla dina fromma
bli dina änglar lik.

Oss himmelens Gud vill vara när

1. Oss himmelens Gud vill vara när,
han vill de sina bevara. 
Han skall alla dem som har honom kär
än hägna och skydda i fara.
Guds heliga råd är säker hamn,
det sviker oss ingalunda.
Vår hjälp är i Herrens, Herrens namn,
vad än som i tiderna stundar,
om vårt hopp vi på honom grundar.

2. Du hjälpe oss, Herre, all världens Gud,
så hopp och tro vi ej mister.
Förlåt våra synder mot dina bud
och hela i nåd våra brister.
Du trofaste Gud, som stått os bi
i växlande hårda öden,
av hjärta och själ dig beder vi:
oss värna för yttersta nöden,
för den smygande, onda döden.

3. Dig, Herre, vår Gud, som Fadern är,
din Son, vår hälsa och styrka,
din gode Ande, som frid oss bär,
vi vill nu bekänna och dyrka.
Du Konung som äger evigt liv
och välde förutan ände,
åt länder och folk din frälsning giv,
ditt ansikte till oss du vände
och oss friden från himlen sände.

Välsigna, gode Gud

Välsigna, gode Gud,
regering, folk och land,
och sträck din milda allmaktshand
ut över slott och hydda!
Ge enighet och fred,
oss i din fruktan stärk,
välsigna våra händers verk
och våra hem beskydda.
Ge tålamod, ge kämpamod
i motgång och i fara,
ge alla kraft att liv och blod
för allmänt väl ej spara.
Vår Skapare, så vis och god,
ditt eget verk bevara!

Gud ske lov, nu är jag ledig

1. Gud ske lov, nu är jag ledig
från min börda tunga!
Nu är saken klar och redig,
då må jag väl sjunga?
Nu är världen återgivet
genom Sonen gudalivet,
blodet runnit,
vi har vunnit,
livet återfunnit.

2. Se, all världen, hur vår Fader
sej för oss förklarar!
Se hur vänlig, god och glader
han sej uppenbarar!
Han i Sonen oss benådat,
vi nu honom glada skådat,
all sin ära
barnen kära
vill han nu beskära!

3. Lycklig den som nu vet skatta
sej i Jesus salig,
evigt liv i honom fatta,
han har fröjd otalig.
Han är lyckligt fri från världen,
såsom frälst ur syndaflärden,
går i spåren
efter fåren,
ser på herdesåren.

4. Vilken glädje, frid och fägnad
se sej frälsad vara,
ha i Jesus all sin hägnad,
leva utan fara,
uppå döden gå och tråda,
härska överallt och råda,
jubilera,
triumfera,
såsom kung regera!

5. Inget öra eller öga
av sej själv kan fatta
denna gudamakten höga
vartill vi är satta.
Genom honom som är livet
blir nu allt av nåd oss givet.
Vi får skåda
i vår våda
den som kan benåda! 

6. Gud, så god du måste vara
som så nog oss givit
att vi får det mesta spara
till det andra livet!
Under tiden vill jag lova,
prisa dej och lycklig sova,
ordet nöta
kallet sköta,
tills jag dej får möta!

Kärleken och sanningen

1. Kärleken och sanningen,
med dess band knöt du igen
jord och himmel samman -
Ande god, ge glädjen röst,
tänd idag i våra bröst
själva himlaflamman!

2. Där du lyser mörkret flyr,
hyckleri och svek dej skyr,
men du vill förlåta.
Sanning som den klara dag
mitt i glada vänners lag
kröner kärleks gåta.

3. I vårt dop, med eftertryck,
i vår nattvards mat och dryck
är du gudomskraften.
I var gren och i var kvist
på vår vinstock Jesus Krist
är du själva saften.

4. Med ett gott samvetes fred
till de små du kommer ned,
skapar nytt och gläder,
lyser upp och rensar ut
tills de står hos ljusets Gud
i snövita kläder.

5. Du som av en liten flock,
svag och blyg och ängslig, dock
kämpar kunde dana,
skapa nu av oss en här,
som törs svinga Andens svärd
under korsets fana!

6. Kärleken till pengar, makt,
själlös drift och skrytsam prakt
vållar svåra bränder,
släck dem med din dagg så mild,
men låt lågan växa till
som du själv här tänder.

7. Till sitt eget dag och natt
ser man lätt, blir trött och matt,
splittrar menigheten.
Lär oss se på Frälsaren,
se den sanna kärleken,
det ger enigheten!

Gud, tala till mej så mitt ord

1. Gud, tala till mej så mitt ord
kan bära fram en ton från dej,
så de som likt mej vilse for
kan finna vägen genom mej.

2. Ja, led mej så jag leda kan
och lär mej ösa ur din brunn.
Det livets vatten jag där fann
ska räckas varje törstig mun. 

3. Ja, lär mej, Herre, lära ut
var dyrbar sanning du oss gett.
Ge orden vingar, så till slut
de når långt fler än förutsett.  

4. Ja, tänd mej, sätt min själ i brand,
mej fyll med nådens härlighet
och rör min tunga, så jag kan
lovsjunga din barmhärtighet.

5. Ja, använd, Herre, också mej,
just var och när och hur du vill,
tills jag en gång får skåda dej
och jag för evigt hör dej till!

Text: F.R. Havergal 1872 (36 år), sv. övers. A.H. 4/8 2015
Musik: Robert Schumann 1839 (29 år)

Skall jag mitt hjärtas tro bekänna

1. Skall jag mitt hjärtas tro bekänna,
så är min otros jämmer slut.
Min stora glädje är nu denna
att världens furste kastats ut.
Jag är i Lammets död och blod
nog salig, helig, ren och god.

2. Om jag till liv är skapad vorden,
om jag är riktigt återlöst,
om jag får ta min Gud på orden,
om Anden över mig är öst,
så står förbundet fast som Gud,
han är min man och jag hans brud.

3. Jag nekar ej att jag har brutit
förbundet och förstört min del,
jag länge nog hans nåd förskjutit
och gjort vart ögonblick ett fel,
men är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.

4. Se, därav räknar jag min lycka,
att Jesus själv till grund är lagd.
Skall någonting mitt hjärta trycka,
skall jag för lagen gå försagd,
när jag är Herrens ögonsten,
i Jesu blod som himlen ren?

5. Att stå i gråt och tandagnissel,
att gå bestört i mindre grad,
att plågas under samvetsgissel
och svettas hårt i ångerbad -
det är en smitta i dens mod
som ej värderar Jesu blod.

6. Skall jag mot nådavalet sträva,
i otro jäva Guds beslut,
vid nådastolen stå och bäva
till satans nöje en minut?
Går jag mot Jesu död och blod
med hjärta kallt och avigt mod?

7. Då går min själ för evigt illa,
i tusen fantasier strödd:
att Jesu blod och mitt förspilla,
jag vore hellre aldrig född.
Bevare Gud mej därifrån,
att rata livet i hans Son.

8. Nej, vara frälst vill mer betyda,
lov ske Guds Lamm, vår vän så visst,
som nakna själen velat pryda
med helga dräkten som hon mist!
Nu är det gjort, nu står som står,
och Herren Gud är Fader vår.

9. Låt därför hällebergen rasa,
låt jorden smältas ner i grund,
låt mörkrets rike därvid fasa,
kom, när den vill, min sista stund:
jag blir därvid i ljuvt och lett
att jag och Frälsaren är ett.

10. Så är jag nöjd i själ och sinne.
Min Jesus mer än Adam är.
Guds Ande vittnar ock därinne
att jag, som barn, är Fadern kär.
Jag gör som Luther skrev till mej:
"Var man må nu väl glädja sej."

11. Bort därför, satan, synden, döden!
Jag ler åt allt ert tyranni.
Ligg själva kvar i avgrundsglöden,
men mej har Frälsaren gjort fri.
Jag vilar trygg i Jesu famn,
besegra honom, om ni kan!

Minns du, min själ, den dyrbara stunden

1. Minns du, min själ, den dyrbara stunden
när Gud på Sonen synderna lagt?
Medlaren Gud då kände i grunden
Guds vredes makt,
tills han för oss de tusentals punden
hade erlagt.

2. Alla i en och en för alla
dog där till livs på sonandets dag,
smakade äpplets bittraste galla
enligt Guds lag.
Himmel och jord må stå eller falla:
salig är jag.

3. Kristus är min och min är hans smärta,
därför jag synden och döden är kvitt.
Kristus är min och mitt är hans hjärta,
lagen må fritt
dundra, förbanna, sveda och snärta:
Guds blod är mitt.

4. Allt vad man liv och salighet kallar,
det finns att få i Medlarens blod.
Frälsningens källa här översvallar
liksom en flod.
Andens och brudens rop ännu skallar:
var vid gott mod!

5. Törstiga hjort, kom fram hit till källan,
drick både liv och svalka i dej!
Ej något avstånd vare emellan
Jesus och mej!
Vem är väl den som önskade sällan
himmel i sej?

6. Tänk hur han fallet härligt har hämnat,
tänk på hans outgrundliga råd!
Bakom den tempelförlåt som rämnat
finner du båd´
vägen till liv och helgelse lämnad:
eviga nåd!

7. Frälsarens blod ska vara vår lära,
Långfredag lindring vår levnads tid,
korset ett segertecken att bära,
våndan vår frid,
döden vårt liv och eviga ära,
håll dej därvid!

8. Jesus, vi lär oss orden dina,
sjunger om din prisvärda person,
hur du bar synderna våra och mina,
ser det i tron,
nu består främst i ditt kors och din pina
vår religion.

9. Amen! så säger bruden och Anden,
som oss har målat din smärtas gestalt.
Hjälp oss av nåd att älska varandra
som du befallt.
Bli för oss, var vi än hamnar och landar,
allt uti allt!

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H.

Jag sjunger om Jesus, min Frälsare god

1. Jag sjunger om Jesus, min Frälsare god,
min Herre med korset och såren,
att han köpt mej fri med sitt dyrbara blod,
att herden gav livet för fåren.
Nu inget fördömer och fjättrar min själ,
//: för seger är vunnen åt uslaste träl ://
i Frälsarens blodiga pina.

2. Att slippa fördömas för synder och brott
som jag mot min Gud har bedrivit,
för hans skull, som själv i mitt ställe har stått
och själv sej på korset utgivit,
det är ju ett under så ofattbart stort,
//: men allt är ju gott som min Fader har gjort ://
med det vill jag evigt mej nöja.

3. Likt daggen som faller på törstande jord
och livar det strå som är brutet,
så faller i hjärtat min Frälsares ord:
"för eder utgiven, utgjutet".
O Jesus, min Herre, jag längtar att få
//: beständigt vid foten av korsträdet stå ://
och känna de dropparna falla.

Text: Anna-Lena Jönsson-Röstin ca 1907 (17 år), bearb. A.H. 2015
Musik: Karl Albert Holmfrid Larsson 1959 (57 år)

Kom, ljuva ro och sommarnöje

1. Kom, ljuva ro och sommarnöje,

du härlighetens förebild!

Den tid på denna jord vi dröjer

förljuvar du och gör så mild.

Då sjunger Andens näktergal

i Sarons täcka blomsterdal.

2. Välkommen hit, du Sions konung

och herde god för dina lamm,

som smord med olja, rik på honung

för hela världen träder fram,

ger ljuvlig skugga långt ifrån,

som cedrarna på Libanon.

3. Du är en evig hälsokälla

av nåd och liv, av must och märg,

som aldrig slutar övervälla

de dinas boning, Sions berg.

Du är en outöslig brunn

för varje själ och törstig mun.

4. Vem är då krank och inte dricker,

vem är som hör och ej ger akt?

Vem har en själ och märker icke

vad Herren, Herren själv har sagt:

att han till oss har gott behag,

att nu är salighetens dag!

5. Nu är en sol för oss uppgången,

och vi fått höra nådens röst.

Vår fiende är evigt fången,

var mänskosjäl är återlöst.

Vi i förbund med Herren står,

och ännu varar nådens år!

6. Ni blommor som bekläder jorden,

ni örter utav tusen slag,

du fågelsvärm som kvittrar orden

på vår och eder Konungs dag,

ni träd och fiskars menighet

och allt vad jorden nämna vet,

7. ni stora hav och branta floder,

ni bäckar klara som kristall,

ni hårda berg och marmorstoder,

er enda syssla vara skall

att tala om en evig hand

som råder över alla land.

8. Min hör ni, frälsta mänskosjälar:

när träd och djur blir glädjens tolk,

skall vi som varit dödens trälar

och nu av nåd är Herrens folk

stå stummare än stock och sten?

Nej, stäm nu in här var och en:

9. Halleluja av hela jorden,

halleluja av den som tror,

halleluja av helgons orden,

helleluja av änglakor,

halleluja av gammal, ung,

halleluja för Sions Kung!

Välsignade dag

1. Välsignade dag
och lustiga lag! 
Vi njuter den tid 
då eviga solen 
är jorden så blid 
att plantor kan få 
runt iskalla polen 
så grönskande stå! 

2. Vår herde, Guds Lamm,
du fostrat oss fram
ett frälsningens år,
så led nu till Saron
de hungrande får.
Vår överstepräst,
du känner, vår Aron,
vad passar oss bäst.

3. Min törstiga mun
vid frälsningens brunn
sin svalka nu har,
din rikedoms källa
allsintet bespar;
jag ser nu hur sällt
den vill övervälla
de blomstrande fält.

4. Kom, frisk eller sjuk
till frälsningens duk,
där sitter en man
att själar sej fästa,
hur mild är ej han!
Kom, bada dej här
i nådens Betesda,
just sådan du är.

5. Här går vår monark
i blomstrande mark!
Följ med dit han går,
han själv är ju vägen
för skingrade får.
Ack, skynda dej hit,
som svalan förlägen,
att få dej en bit!

6. Min Jesus, du vet
att föra på bet,
du känner ditt får,
vad dryck och vad föda
det ständigt åtrår,
vad svalkar vår mun,
den saften som flödar
ur frälsningens brunn.

7. Så stannar vi vid
din hydda i frid,
dej lyssnar vi på,
din ljuvliga pipa
begynner att gå;
ditt kraftiga ord
låt muntra och gripa
i hjärtat din hjord.

8. Gör, eviga fröjd,
din kyrka förnöjd,
vartendaste lamm
ledsaga på fältet
till salighet fram;
i vingarnas bo,
det sällaste tältet,
låt vara vår ro.

9. Vi gläds också åt 
den härliga låt, 
allt skönt tidsfördriv 
av fåglarnas kvitter, 
ack, lustiga liv! 
och allt som så väl 
i vattnena spritter 
upplivar vår själ. 

10. Se ängar och fält 
som Skaparn dem ställt! 
Du saliga folk, 
se skogen och gräsen, 
de är ju hans tolk. 
Han allting har gjort, 
beskåda hans väsen 
i litet och stort. 

11. Om den lovar Gud 
som inte har ljud, 
som tala ej kan, 
vad gör då ej bruden 
som älskar sin man? 
Lovsjunge nu den 
till bröllops är bjuden 
sin käraste vän: 

12. För kärlekens flod, 
din pina, ditt blod, 
din ångest och nöd, 
din avlelse, födsel, 
din marter och död, 
för nådens bevis, 
för solsken och skötsel, 
dej, Jesus, ske pris! 

På den unge man han såg

1. På den unge man han såg
som invid hans fötter låg,
såg all längtan, allt begär,
fick den unge mannen kär,
den från barnsben fromme som
med sin stora saknad kom,
evigt liv vill fråga om.

2. Jesus har den unge kär,
ser vad han behöver här,
sätter Andens svärd så tungt
i hans hjärtas sjuka punkt:
"Ge de fattiga, min vän,
allt du har och äger än,
kom så hit och följ mej sen!"

3. Herre, du som känner allt
och i kärlek mej befallt
följa dej till evigt liv,
följa dej med rätt motiv,
säkert finner du hos mej
något ont som reser sej,
någon gud som trotsar dej,

4. säg då bara som det är,
fräls mej, du som har mej kär,
lyft din starka frälsarhand,
kapa varje träldomsband,
och om jag på denna färd
såras av ditt skarpa svärd
är din vänskap allting värd.

5. Låt mej bara inte då
bort från dej bedrövad gå,
hjälp mej lämna bakom mej
vad mej hindrar följa dej.
Visa mej det offer stort
varmed du tillfyllestgjort,
för mej öppnat himlens port!

6. Visst, nog undrar jag ibland:
når jag salighetens land?
Men jag tror ditt glädjebud:
"Allt är möjligt för vår Gud!"
Ut ur satans garn mej riv,
nåd utöver nåd mej giv,
låt mej ärva evigt liv!

Text: Gustav Jensen, sv. övers. A.H. 25/3 (Jungfru Marie Bebådelsedag) 2015

I Jesu namn

1. I Jesu namn
ska all vår gärning ske
om den ska bli till något verkligt gagn
och få Guds välsignelse.
I Jesu namn
ska vår bön bäras fram,
så verket framgång får
och sin fullbordan når.
Så blir hela äran hans,
i hans namn vår framgång vanns,
i hans hand vår välfärd står.

2. I Jesu namn
vi prisa vill vår Gud.
Han ger oss lycka, vänder allt till gagn
när vi vandrar  i hans bud.
Han på vår jord
verkar än med sitt ord
och med sin arm så stark
bereder väg och mark.
Låt oss då var dag och stund
tacka Gud av hjärtats grund
för hans kärlek varm och stor.

3. I Jesu namn
vi lever här och dör.
Om vi då lever blir det till vårt gagn.
Döden oss till himlen för.
I Jesu namn,
till hans pris och vårt gagn,
ska vi igen uppstå
och in i Riket gå,
där vi glada ska få se
Herren, vår Förlossare
och en evig ära få.

O Jesus Krist, du nådens brunn

1. O Jesus Krist, du nådens brunn,
du livets rena källa,
jag ber med hjärta och med mun:
låt din försoning gälla!
Din stora nåd, ditt ljuva namn
mej lockar till din öppna famn
att där min nöd framställa.

2. Omkring ditt kors, o Jesus kär,
jag sträcker mina händer
och mot det livsbaner du bär
en hoppfull blick jag sänder.
Den död förbjudna trädet bar
på korsets träd du lidit har
och livet återvänder. 

3. Så ge mej nåd för ditt namns skull
att rätt min synd begråta
och älska dej som kärleksfull
mej vill och kan förlåta.
Åt dej som frestats har som vi,
men ingen synd har fallit i,
jag allt vill överlåta.

4. När kroppen blir i döden kall
och ögonen läggs samman,
mej ta från sorg och oro all
till evig ro och gamman.
Gud Fader, Son och Ande, du
må prisas av all världen nu,
idag och evigt. Amen.

Det var nittionio gömda väl

1. Det var nittionio gömda väl 
i Guds trygga fårahus, 
men ett gick bort, nästan frös ihjäl 
långt bort ifrån liv och ljus, 
långt borta i marken vild och hård, 
//: långt bort ifrån herdens milda vård :// 

2. "Du har nittionio hemma här, 
Herre, är det inte nog?" 
"Nej detta får", sade herden kär, 
"långt bort ut i öknen drog, 
och vore än vägen brant och svår, 
//: jag söker i öknen upp mitt får" :// 

3. Men hur djup var den flod, där Herren gick,
och hur mörk den natten var, 
då vilsna fåret han återfick, 
ej någon förnummit har. 
Dess rop mitt i öknen hörde han 
//: och sargat och döende han det fann :// 

4. "Hur blev vägen färgad så röd av blod 
uppåt bergen, Herre kär?" 
"Det göts av herden, som sökte god 
ett får som gått vilse där." 
"Hur sargades då din hand, så säg?" 
//: "Av törnena vid den mörka väg." :// 

5. Och från berg och från dal mot himlens höjd 
nu ett rop av jubel går: 
"Här måste firas med lust och fröjd,
jag fann ju mitt vilsna får!" 
Och änglarnas sång ger återljud: 
//: "O fröjdas - en själ är förd till Gud!" ://

Synd och sorg är syskonord

1. Synd och sorg är syskonord,
de följs åt på denna jord.
Synden oss från Gud har skilt
och Guds salighet förspillt.
Mänskan, skapad utan brist,
lider när hon Gud har mist.

2. Själen fylls av sorg och ve
tills vi sanningen får se:
synd är alla sorgers rot,
men i Kristus finns det bot,
genom syndasorg och tro
går en väg till fröjd och ro.

3. Hjärtat då i Jesus Krist
finner friden som vi mist,
frid som övergår allt vett,
frid som inget öga sett,
frid som löser oss från tvång,
som förvandlar sorg till sång.

4. Syndare, det är jag än,
största sorgen är nog den,
därför ack och tack följs åt,
glädje blandas om med gråt,
men igenom skyar grå
kan jag syn på Jesus få! 

Text: Elias Blix 1875 (37 år), sv. övers. A.H. 2 mars 2015
Musik: Italiensk

Bröder och systrar

1. Bröder och systrar, vi skils nu en stund.
Far då med Jesus i nådens förbund
frimodigt var sina vägar!

2. Lev av Guds ord, i ert innersta brinn,
släpp inte synden och världen dit in,
Jesus låt hjärtana äga!

3. Amen, ja, amen ska vara vår sång,
sjungas med fröjd under livsdagen lång
högt av Guds vänner tillsammans.

4. Lammet, ja, Lammet med märken och sår
äran och priset i evighet får:
amen, halleluja, amen!

Text: v. 1-2 Peder Sörensen 1852 (34 år) v. 3-4 Frederik Boye 1750 (35 år)
Musik: Dansk 1867

Om någon till ont mej locka vill

1. Om någon till ont mej locka vill,
då svarar jag: nej, nej, nej!
Mitt öga mitt öra, mitt hjärta sluts till,
mina händer ej öppnar sej.
För jag går till det heliga landets ro,
där ej ont ska få bo.

2. Och ber man mej synda när ingen det ser,
då svarar jag: nej, nej, nej!
Ett öga jag vet som i mörkret ser ner,
och i midnatten slumrar det ej.
Det ser om mitt hjärtas lust och begär
till rättfärdighet är.

3. Men säger mej Frälsaren: Följ du mej!
då svarar jag: ja, ja, ja!
Och frågar mej Herren: Säg, älskar du mej?
då suckar jag: ja, o ja!
Inte så att din kärlek jag fattat än,
nej, men min väcks av den!

Text: Betty Ehrenborg-Posse, bearb. A.H. Fastlagssöndagen 15/2 2015
Musik: Betty Ehrenborg-Posse (?)

De flyr, våra år

1. De flyr, våra år,
likt brusande strömmen i gryende vår,
likt fallande löven i skogen,
men Herren är trofast och trogen.

2. Han skiftar i nåd
de flyende dagarna efter sitt råd,
och själv han förblir oss så nära
att hjälpa, välsigna och bära.

3. De flyr, våra år,
likt dimman för vinden, likt dagen i går,
men över dem, när han oss leder,
förlåtelsens mantel han breder.

4. Allt hitintills du,
o Herre, har hjälpt oss, härefter ännu
du också ska hjälpa och leda
och väg genom öknen bereda.

5. Vi flyr till din famn,
för vi har ju uppkallats efter ditt namn.
Ja, Frälsare, vi är ju dina,
så låt då ditt ljus för oss skina!

6. Om korset du ger,
så låt det ej trycka till jorden oss ner,
nej, trycka oss tätt till det hjärta,
som burit vår nöd och vår smärta!

7. Välsigna vårt land
och sträck över alla din skyddande hand,
för ofärd och nöd oss bevara
och avvänd var hotande fara!

8. Ja, Herre, vår Gud,
håll alltid i hoppets förbidan din brud,
och giv att de flyende åren
oss närmar den eviga våren!

I Kana stad ett bröllop stod

1. I Kana stad ett bröllop stod,
i Galiléen det skedde,
dit bjöd man Jesus och hans mor,
stor fröjd han där beredde.
Du som i äktenskap vill gå,
bjud Herren Jesus dit också,
om du vill bli välsignad.

2. När stämningen just var som bäst,
tog vinet slut därinne,
fast Jesus själv var med som gäst
med glatt och öppet sinne.
Ja, inte var han den som kom
med suck och sorg, det vet vi om,
nej, han är glädjens Herre.

3. När vi får möta nöd och brist
och hjälp ej står att finna,
en trägen bön då först och sist
oss hjälper övervinna.
Hos Jesus finns all hjälp och tröst,
en ödmjuk bön ur troget bröst
vill han så gärna höra.

4. Ja, han är den som vill och kan
till slut vår sorg fördriva.
Men tid och medel aldrig man
får honom föreskriva.
När mänsklig visdom rådlös är,
då är hans stund att hjälpa här.
Den måste vi förbida.

5. Som bäst man väntar glädjevin
som sorgen släcka skulle,
så skänks istället vatten i
sex krukor överfulla.
Den prövningen blir ganska svår,
en ångest genom själen går,
vi frestas att förtvivla.

6. Du måste lära, kristen god,
vid livets fällda bommar,
att visa tro och tålamod,
ja, trots förnuftets domar!
Vad Jesus säger, gör med flit.
Arbeta, bed och all din lit
till honom sätt för alltid.

7. Så se nu här på Herrens hand
som allting kan förvandla!
Se, vin av vatten gjorde han,
så vill han med oss handla.
Han vänder sorg i fröjdevin,
han glädjen ger och harmonin.
Förtrösta helt på honom!

8. Begynnelsen är ofta svår,
men lägg den i hans händer,
och även det vi ej förstår
han till det bästa vänder.
Så handlar Herren Jesus Krist,
han bästa vinet spar till sist.
Gud vare pris och ära!