På den unge man han såg

1. På den unge man han såg
som invid hans fötter låg,
såg all längtan, allt begär,
fick den unge mannen kär,
den från barnsben fromme som
med sin stora saknad kom,
evigt liv vill fråga om.

2. Jesus har den unge kär,
ser vad han behöver här,
sätter Andens svärd så tungt
i hans hjärtas sjuka punkt:
"Ge de fattiga, min vän,
allt du har och äger än,
kom så hit och följ mej sen!"

3. Herre, du som känner allt
och i kärlek mej befallt
följa dej till evigt liv,
följa dej med rätt motiv,
säkert finner du hos mej
något ont som reser sej,
någon gud som trotsar dej,

4. säg då bara som det är,
fräls mej, du som har mej kär,
lyft din starka frälsarhand,
kapa varje träldomsband,
och om jag på denna färd
såras av ditt skarpa svärd
är din vänskap allting värd.

5. Låt mej bara inte då
bort från dej bedrövad gå,
hjälp mej lämna bakom mej
vad mej hindrar följa dej.
Visa mej det offer stort
varmed du tillfyllestgjort,
för mej öppnat himlens port!

6. Visst, nog undrar jag ibland:
når jag salighetens land?
Men jag tror ditt glädjebud:
"Allt är möjligt för vår Gud!"
Ut ur satans garn mej riv,
nåd utöver nåd mej giv,
låt mej ärva evigt liv!

Text: Gustav Jensen, sv. övers. A.H. 25/3 (Jungfru Marie Bebådelsedag) 2015

I Jesu namn

1. I Jesu namn
ska all vår gärning ske
om den ska bli till något verkligt gagn
och få Guds välsignelse.
I Jesu namn
ska vår bön bäras fram,
så verket framgång får
och sin fullbordan når.
Så blir hela äran hans,
i hans namn vår framgång vanns,
i hans hand vår välfärd står.

2. I Jesu namn
vi prisa vill vår Gud.
Han ger oss lycka, vänder allt till gagn
när vi vandrar  i hans bud.
Han på vår jord
verkar än med sitt ord
och med sin arm så stark
bereder väg och mark.
Låt oss då var dag och stund
tacka Gud av hjärtats grund
för hans kärlek varm och stor.

3. I Jesu namn
vi lever här och dör.
Om vi då lever blir det till vårt gagn.
Döden oss till himlen för.
I Jesu namn,
till hans pris och vårt gagn,
ska vi igen uppstå
och in i Riket gå,
där vi glada ska få se
Herren, vår Förlossare
och en evig ära få.

O Jesus Krist, du nådens brunn

1. O Jesus Krist, du nådens brunn,
du livets rena källa,
jag ber med hjärta och med mun:
låt din försoning gälla!
Din stora nåd, ditt ljuva namn
mej lockar till din öppna famn
att där min nöd framställa.

2. Omkring ditt kors, o Jesus kär,
jag sträcker mina händer
och mot det livsbaner du bär
en hoppfull blick jag sänder.
Den död förbjudna trädet bar
på korsets träd du lidit har
och livet återvänder. 

3. Så ge mej nåd för ditt namns skull
att rätt min synd begråta
och älska dej som kärleksfull
mej vill och kan förlåta.
Åt dej som frestats har som vi,
men ingen synd har fallit i,
jag allt vill överlåta.

4. När kroppen blir i döden kall
och ögonen läggs samman,
mej ta från sorg och oro all
till evig ro och gamman.
Gud Fader, Son och Ande, du
må prisas av all världen nu,
idag och evigt. Amen.

Det var nittionio gömda väl

1. Det var nittionio gömda väl 
i Guds trygga fårahus, 
men ett gick bort, nästan frös ihjäl 
långt bort ifrån liv och ljus, 
långt borta i marken vild och hård, 
//: långt bort ifrån herdens milda vård :// 

2. "Du har nittionio hemma här, 
Herre, är det inte nog?" 
"Nej detta får", sade herden kär, 
"långt bort ut i öknen drog, 
och vore än vägen brant och svår, 
//: jag söker i öknen upp mitt får" :// 

3. Men hur djup var den flod, där Herren gick,
och hur mörk den natten var, 
då vilsna fåret han återfick, 
ej någon förnummit har. 
Dess rop mitt i öknen hörde han 
//: och sargat och döende han det fann :// 

4. "Hur blev vägen färgad så röd av blod 
uppåt bergen, Herre kär?" 
"Det göts av herden, som sökte god 
ett får som gått vilse där." 
"Hur sargades då din hand, så säg?" 
//: "Av törnena vid den mörka väg." :// 

5. Och från berg och från dal mot himlens höjd 
nu ett rop av jubel går: 
"Här måste firas med lust och fröjd,
jag fann ju mitt vilsna får!" 
Och änglarnas sång ger återljud: 
//: "O fröjdas - en själ är förd till Gud!" ://

Synd och sorg är syskonord

1. Synd och sorg är syskonord,
de följs åt på denna jord.
Synden oss från Gud har skilt
och Guds salighet förspillt.
Mänskan, skapad utan brist,
lider när hon Gud har mist.

2. Själen fylls av sorg och ve
tills vi sanningen får se:
synd är alla sorgers rot,
men i Kristus finns det bot,
genom syndasorg och tro
går en väg till fröjd och ro.

3. Hjärtat då i Jesus Krist
finner friden som vi mist,
frid som övergår allt vett,
frid som inget öga sett,
frid som löser oss från tvång,
som förvandlar sorg till sång.

4. Syndare, det är jag än,
största sorgen är nog den,
därför ack och tack följs åt,
glädje blandas om med gråt,
men igenom skyar grå
kan jag syn på Jesus få! 

Text: Elias Blix 1875 (37 år), sv. övers. A.H. 2 mars 2015
Musik: Italiensk