29 december 2016

Jag har den ädla kvinnan kär,



Alt. koral:


EN SÅNG OM DEN HELIGA KRISTNA KYRKAN (Upp. 12).


1. Jag har den ädla kvinnan kär, 
kan henne aldrig glömma.
Jag med mej bär vad hon mej lär,
vill henne högt berömma.
Hon är min vän,
och om jag än
bekymrad var
i olycksdar,
så bistår mej den sköna
med all den kärlek, trofasthet
jag alltid har fått röna.
Min själs behov hon vet.

2. En gyllne krona kvinnan bär,

tolv stjärnor kronan hyser.
Som solen hennes kläder är,
de när och fjärran lyser.
På månen så
ses kvinnan stå
i härlig skrud,
med glans från Gud,
men tärs av födslovärkar;
hon bär ju fram den höge Son
som evigt, väl att märka,
ska styra från sin tron.

3. Fast draken full av raseri

det barnet ville sluka,
så måste han besviken bli,
vad makt han än vill bruka,
för kvinnans Son
ryckts härifrån
i bästa skick,
och kvinnan fick
den stolta örnens vingar
och kunde ut i öknen fly,
dit Herren näring bringar
med nåd var morgon ny.

4. När draken vatten sprutade

och ville henne dränka,
vi såg hur väl det slutade:
Guds jord fick bistånd skänka.
Den kvinnan har
nu många barn,
som älskar Gud
och lytt hans bud,
om än de har fått lida,
och som har Jesu vittnesbörd.
Mot dem vill draken strida,
men kvinnans bön blir hörd.

A.H. 2016 efter Martin Luther 1535 och Johannes (Upp. 12)

28 november 2016

Från himlen änglaskaran kom

1. Från himlen änglaskaran kom
som markens herdar talat om.
En ängel sa: Var inte rädd!
Ett barn är lagt i krubbans bädd

2. i Betlehem, i Davids stad,

- precis som Mika förutsa - 
er Frälsare det barnet är,
Messias, Herren själv är här!

3. Så gläds åt detta som nu skett,
att Gud med er har blivit ett!
Han fötts hos er med kött och blod,
en liten bror så varm och god.

4. Kan synd och död då segra mer?
Ni har ju nu Gud själv hos er.
Nu helvetet och satan gnyr,
den Gud som tjänar er de skyr.

5. Så sätt all tro och lit till den
som fötts åt er som Frälsaren!
Trots allt som vållar sorg och ve,
han aldrig er vill överge.

6. Han varje mänska handen räckt,
ni är ju nu med honom släkt!
Förmer än änglaliv är det,
så tacka Gud i evighet! 

Text: Martin Luther 1543 (60 år)

16 juli 2016

Du bar ditt kors, o Jesus mild



1. Du bar ditt kors, o Jesus mild,

då dödens väg du trädde,
till frälsning för den värld som vild
och full av hat dej hädde.
O kärleks höjd!
Du blöder böjd
för dem som dej förföljer.

2. Du bar ditt kors. Då bar du ock
med världens skulder mina.
Och bland de otacksammas flock
som du vill nämna dina
är också jag,
fast dag från dag
din kärlek mej besöker.

3. Du bar ditt kors. Din härlighet,
som alla himlar prisar,
din makt som inga gränser vet
du avstod för att visa
att inget finns,
som inte vinns
av kärleken som lider.

4. Du bar ditt kors. Så lär ock mej,
o segerhjälte, vinna
och nu på korsets väg med dej
till himlamålet hinna.
Då är min själ
förvarad väl
och lever i din kärlek.